Meio, meis, minxi, mictum, méiere. Diomedes præteritÛ meij esse dicit, sed in vsu minxi. Pers. To pisse: to make water, or vrine. Mictum, Supinum. Hor. Mula meiens. Catul.
Lewis and Short: Latin dictionary
mēio, ĕre, v. n. [for migio, kindred with Sanscr. mih, effundere; whence also mingo; cf. Gr. o)mixe/w, o)mi/xlh], to make water: sacer est locus, extra Meiite, Pers. 1, 114: HOSPES AD HVNC TVMVLVM NE MEIAS, Inscr. Orell. 4781: mala meiens, Cat. 97, 8; cf. Juv. 1, 131. —Transf., of a vessel, Mart. 12, 32, 13.—In a double sense: ditior aut formae melioris meiat eodem, Hor. S. 2, 7, 52.—Prov.: caldum meiere et frigidum potare, i. e.