φιλόσοφοσ et adiectivi et substantivi vi usurpatur. 1 (cfφιλοσοφία 1). νέος οὕτω φιλόσοφος ἐγένετο ρ36. 1441 a33.-- 2 (cf φιλοσοφία 2. 3). φιλοσοφεῖν λέγεται καὶ τὸ τὴνφιλόσοφον θεωρίαν μετιέναι f 50. 1483 b33. ἡ δημιουργήσασαφύσις ἀμηχάνους ἡδονὰς παρέχει τοῖς δυναμένοις τὰς αἰτίασγνωρίζειν καὶ φύσει φιλοσόφοις Ζμα5. 645 a10. φιλόσοφοντὸ διὰ τί περὶ ἑκάστην μέθοδον ηεα6. 1216 b39. τῶν οὐσιῶνἂν δέοι τὰς ἀρχὰς καὶ τὰς αἰτίας ἔχειν τὸν φιλόσοφον simPhilosophus incertusΜγ2. 1003 b19, 1004 a6, 34, b16. 3. 1005 a21, b6, 11.Πα11. 1259 a17. πο4. 1448 b13 (sed ἡ τοῦ φιλοσόφου ἐπι-στήμη τοῦ ὄντος ἧ ὂν καθόλου καὶ οὐ κατὰ μέρος Μκ3. 1060b31, 1061 b10, ubi ὁ φιλόσοφοσ, cf 4. 1061 b19, idem signi-ficat atque ὁ πρῶτος φιλόσοφος ψα1. 403 b16). ὁ φιλό-σοφος περὶ αὐτὰ τὰ εἴδη τῶν πραγμάτων διατρίβει πλ9.956 b7. φιλοσοφώτερον καὶ σπουδαιότερον ποίησις ἱστορίασἐστίν πο9. 1451 b5. εἰσί τινες πολιτεῖαι αἱ μὲν ἰδιωτῶν αἱδὲ φιλοσόφων καὶ πολιτικῶν Πβ7. 1266 a32. οἱ ἀρχαῖοι φι-λόσοφοι Οα5. 271 b3 (cf οἱ πρῶτοι φιλοσοφήσαντεσ s v φι-λοσοφεῖν p 820 b46, φιλοσοφία p 821 a50). φιλόσοφοσ, distδιαλεκτικός, σοφιστής τθ1. 155 b8. Μγ2. 1004 b18, 16.κ3. 1061 b10, dist ῥήτωρ πιη5. 917 a3. λ9. 956 b6, coniτεχνίτης Ρβ23. 1397 b24. βίος φιλόσοφοσ, syn θεωρητικόσ,dist πολιτικός, πρακτικός, ἀπολαυστικός Πη2. 1324 a29, 32.Ηα3. 1095 b19. ηεα4. 1215 a36, b1. -- φιλοσόφως. οἱφιλοσόφως λεγόμενοι λόγοι ηεα6. 1216 b36. οἱ φιλοσοφω-τέρως τὴν τέχνην μετιόντες αι1. 436 a20.Philosophus incertus. Aristoteles in quaestionibus etphilosophieis et naturalibus sententias aliorum philosopho-rum vel medicorum haud raro ita respicit ut nominaauctorum omittat. multa huius generis sub ipsis philo-sophorum nominibus, veluti Empedoclis Parmenidis Pla-tonis, attuli, addita nota qua respici, non nominari philo-sophum significetur. supersunt tamen aliquot loci quosvel invitus supra omiseram vel quia dubitabam cui po-tissimum auctori aliqua sententia assignanda videretur.qua in re amicissime adiutus singulari Jacobi Bernaysdoctrina iam subiungam quae probabiliter videantur defi-niri posse.
Liddell-Scott-Jones: A Greek-English lexicon
φῐλόσοφοσ, ὁ,
lover of wisdom
; Pythagoras called himself φιλόσοφος, not σοφός, Cic Tusc.5.3.9, D.L.Prooem.12; τὸν φ. σοφίας φήσομεν ἐπιθυμητὴν εἶναι πάσησPl.R.475b, cf. Isoc.15.271; ὁ ὡς ἀληθῶς φ.Pl.Phd.64e sq.; φ. φύσει, τὴν φύσιν,Id.R.376c; φ. τῇ ψυχῇ, opp. φιλόπονος τῷ σώματι,Isoc.1.40: used of all
men of education and learning,
joined with φιλομαθήσ and φιλόλογος,Pl.R.376c, 582e; opp. σοφιστής,X.Cyn.13.6,9; later,
academician,
of the members of the Museum at Alexandria, OGI712 (ii A. D.), etc. 2.
philosopher,
i. e.
one who speculates on truth and reality,
οἱ ἀληθινοὶ φ., defined as οἱ τῆς ἀληθείας φιλοθεάμονες,Pl.R.475e; ὁ φιλόσοφος, of Aristotle, Plu.2.115b; ὁ σκηνικὸς φ., of Euripides, Ath.13.561a; as the butt of Com., Philem.71.1, Bato 5.11, Anaxipp.4, Phoenicid.4.16. II. as Adj.,
speeches, Isoc.12.271; -ώτερον ποίησις ἱστορίασArist.Po.1451b5; τὸ φ., opp. τὸ θυμοειδές, as an element of the soul, Pl.R.411e, but = φιλοσοφία, Plu.2.355b. 3.
ingenious,
Ar.Ec.571 (hex.). III.Adv.-φως, διακεῖσθαι πρός τιIsoc. 15.277; φ. ἔχειν περί τινοσPl.Phd.91a, cf. Cic.Att.13.20.4, etc.; opp. ῥητορικῶς,Phld.Rh.2.134S.; Comp. -ωτέρωσArist.Sens.436a20; -ώτερονCic.Att.7.8.3. [Ar. l. c. has the penult. long, nowhere else found in poetry.]